Filmlinje!
Tänkte försöka skriva lite om min tid vid Jakobsbergs folkhögskola. Tänkte nedan här skriva lite om dem jag mötte i klassen; ( iof intresserar det väl bara de som var där )
Under ett års tid tillbringade jag all min kreativa tid på Jakobsbergs folkhögskola. Lika mycket som den sög musten ur mig så bringade den glädje.
När jag fick veta att jag hade kommit in på filmlinjen så blev jag väldigt glad, jag älskar ju film och så är det ju kul att träffa nya människor och vilka som jag träffade!!!!! Det var en salig blandning av småglin, ja de var små, upp till åtta år yngre än mig. Så smeknamnet Allmoder som jag fick lite längre in på året passade som handen i handsken.
Jani var en rolig liten herre han var en sådan där vild själ. Han var oftast väldigt glad och pigg på upptåg men hade sina stunder då han kunde sitta ner och prata om djupa saker. Han retade sig på min filmsmak (för honom var det inte ens smak) Han hade mage att prata nedlåtande om Åsa-Nisse, som jag ser det är en föregångare till hans älskade Batman (nåja, nu tog jag nog i). Vad är slutsammanfattningen om Jani: Lika mycket som man tycka om honom kan i nästa sekund bytas till vrede mot hans uppenbara avsikter att irritera en.
Sen har vi ju den ovanståendes svans, Martin. Martin skulle man kunna beskriva som en oskyldig sparvunge som inte har lämnat boet men som ändå är nyfiken på värden utanför och därför som den unge han är gör en hel del klavertramp på vägen till vuxenvärlden. Trots sin ringa ålder på 20, så somnade han hela tiden på lektionerna, vilket vi, elever, lärare och föreläsare blev lidande av. Men trots att han var väldigt irriterande så kunde man inte låta bli att tycka om hans barnslighet och genomgoda person.
Andreas var en svårfångad person man kunde inte komma honom inpå livet, även om han försökte komma inpå mig genom att agera svans. Han gick nämligen efter mig vart jag än gick, ganska irriterande, men man saknade det när det någon gång inte hände. Det blev en vana. Han hade sina roliga citat som han skrek ut lite när som och dem hade ingen ankring i verkligheten: "Jag och min bror vet allt" och "Bergmans livmoder".
Sen har vi ju mina flickor från Småland som jag hade lyckan att stifta bekantskap med, Matilda och Maria. De var två härliga bonnaflickor (iof tyckte Matilda att hon kom från stan, nämligen Smålandsstenar ...) nåja, flickebarnet visste väl inte bättre;) M & M kände varandra sedan tidigare, viket gjorde att de tydde sig till varandra men som tur är så bryr jag mig inte om sådant, utan jag tränger mig genom och börjar att babbla. Vi fick en bra kontakt som håller än, vilket är kul. Smålandflickorna är roliga, snälla och ambitiösa människor som har skin på näsan och vågar säga ifrån.
Vad som än händer, så har vi alltid Barcelona:)
Sen hade vi ju många andra typer i klassen, allt ifrån knarkare till djupa filosofer, filosofer, feminister och Zombies... Men jag tycker om alla, det behövs olika människor för att det ska bli kul. Hur skulle det se ut om alla var likadana, om alla var som jag, åh jag vill inte veta...
