Solig vinterpromenad och hästskit!
Idag har jag och hundarna varit ute på en lång promenad i det vackra vinter vädret:
Snön gnistrade fint där de låg i solens sken, såg ut som små diamanter som strösslats ut. Solen sken från en klarblå himmel likt ett lugnt hav, inget som störde i det stilla blå. Jag tog hundarna på en skogssväng, skönare än att gå på asfalt och roligare lukter. (För dem i alla fall)
Vi gick där i godan ro, inte en människa eller annan levande varelse så långt ögat kunde nå, solen strilade in mellan träden och bildade ett vackert skuggspel, solen värmde i nacken samtidigt som kylan tog tag i näsan och ströp till. Hundarna strosade omkring och njöt av att komma ut lite, helt plötsligt stannade de upp och började att intensivt gnaga på något. De hade fått tag i en härlig klump isglass eller som vi människor skulle kalla det, hästskit.
Så vad vill jag med mitt lååånga utdrag säga?!
Jo, jag tycker att det är väldigt konstigt att hästar får skita precis överallt, ofta mitt på vägarna så att man får gå slalom för att slippa trampa i det. Och deras skötare (?) behöver inte hoppa ner från hästen och ta upp efter dem. Men varför behöver hundägare det då? Är inte det konstigt?, för det första så gör hundarna ifrån sig en mycket mindre mängd som knappt syns i jämförelse med hästarnas. Hundarna föredrar att göra det i diken och dylikt, hästarna överallt. Bådas avföring förmultnas, så det kan inte var ett argument.
Missförstå mig rätt, jag tar upp efter hundarna överallt och jag blir smått irriterad på andra hundägare som inte tar upp. Så det är inte det jag vill slippa ifrån. Men jag tycker att vi i Sverige ska leva under samma premisser. Om jag måste ta med mig en liten påse för att ta upp det i, så kan väl hästskötarna ha med sig en matkasse och skyffel. Det är lika äckligt att kliva i hästskit en varm sommardag som i hundskit. Det är rättvisa det handlar om, inte att jag är någon bitter tant som inte har något bättre för mig än att klaga.
Bild från nätet
Det här var ett litet uppror från mig:)
Ha det bra där ute och se var ni går...
